Bettina vaknar som vanligt då mobilväckarklockan ringer vid 7.25. Hon har 5 olika inställningar i mobilens väckarklocka. Hon har använt alla till att ställa in lämpliga gå-upp-tider. Den tidigaste är 6.50, den har nog bara använts en gång. Ibland funderar hon på att ta bort den, för man vet ju liksom inte om den verkligen behövs? För egentligen är det ju en alldeles för tidig tid att stiga upp. Den senaste gå-upp-tiden är 9.00. Så sent går hon bara upp om hon jobbat extremt sent (intalar hon sig själv), men ibland, eller ganska ofta tenderar det till att bli den vanligaste gå upp tiden.
En liten bit bort från Bettina bor Rosetta. Rosetta brukar ställa klockan ganska tidigt men ligger nästan alltid kvar i sängen fram till förmiddagen, för hon jobbar där, i sängen, med att tänka. Det gör hon idag också. Hon ligger i sitt röda sänghav, tänker och stirrar upp i taket så att hon nästan kan se sådana där 3-D figurer som man fick med i Aftonbladet när hon var liten. När hon tröttnar på dom psykadeliska synerna tittar hon ut genom fönstret i stället. Hon har ändå en ganska fin utsikt. Det är vatten och Staden och himmel och ett å annat träd. Rätt nöjd sätter hon sig upp och kravlar ut ur sitt sovnäste.
1 kommentar:
Mmmm ... jag gillar både Rosetta och Bettina ... att sängen utgör den magiska startpunkyten för själen och tankarna. Det är därför den är så svår att skiljas från.
Mikael
Skicka en kommentar