Bettina sicksackar sig fram mellan Luciatåg, tomtar och havande Marior som kantar Stadens alla gator. Hon är lite sen och lite nervös över pardansen hon förväntas utföra, hennes fötter brukar bli som en dålig romantisk komedi när dom ska dansa i takt med andra fötter, dom vill liksom bara kliva på skorna mitt emot. Det är Luciafest med bal på slottet. Hon pustar och tycker att det egentligen inte är hennes kopp te. Men egentligen, vad är inte en bal på slottet? På långt håll ser hon mannen som hon bara måste dansa med. Lång, ståtlig och klädd i klanderfri kostym, precis hennes kopp te. Typ han eller ingen alls. Förmodligen tänker han samma sak, för utan tal äntrar dom slottets balsal som är klädd i socker och marsipan. Natten blir lång, hennes fötter ter sig väluppfostrade och Bettinas rosa moln fyller hela hennes himmel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar