Hon har väntat och väntat och väntat, jättelänge har hon väntat. Och äntligen kom snön och la sig som det tunnaste sommarduntäcket över Staden. Rosetta är ju inte den som är den, så hon och Lill-Tärningen tar sig en tur, eller egentligen ganska många turer i backen bakom huset. När det börjar bli dags att gå hem till den varma chokladen känner Rosetta att hon bara måsta åka ett sista åk. Hon tänker lite på det där med att man ska skippa sista åket, hon funderar ett tag och kommer fram till att det nog bara gäller skidor. Lill-Tärningen och Rosetta tar sin svarta respektive rosa pulka och går upp till toppen. Fi fan va fint alltså, äntligen lite snö och vinter. Dom förbereder sig med pulkorna, tar sats och gör sitt intränade åk-move. Bara det att fuck-shit-fuck. Rosettas åk blev lite mer än vad hon tänkte sig. Det blev en trippel saltomortar och utslagna framtänder.
Hon hör en röst med högt tonläge inne i sitt huvud som säger ”så kan det gå, så kan det gå”. Ja, och det var så det gick svarar hon rösten. Fy vad ont det gör. Det sket sig med den varma chokladen, men hon fick ändå åka pulka.
Och det var ju lite tur det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar