Ofta skiftar staden i flickornas ögon. Den kan vara underbar och förförisk, trolsk så att flickorna känner sig hemma. Ibland är den bara grå och tråkig. Det gör dem så himla trötta. Och ibland står den där Ulrik utanför deras dörrar och knackar på. Han brukar stiga in oombedd också. Det är det som är det värsta, att han är så sjukt ouppfostrad. Ibland går han in samtidigt hos Rosetta och Bettina, det är det jobbigaste för då blir det svårare för dem att trösta varandra. Idag kom han, den fulaste av alla fulingar till båda två. Deras vanliga kulörta moln fanns inte längre kvar på deras himlar, han hade blåst bort dem innan flickorna hade hunnit klättra upp. För egentligen utspelas Rosettas liv på mintgröna moln och Bettinas liv på rosa. Dom vet inga andra bättre färger. Men idag stod han ju där igen. Oinbjuden som vanligt, och allt blev bara grått. Grått, grått och jättegrått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar