Rosetta har fått det här med kärlek på huvvet. Hon kan inte sluta tänka på det, hon ser det typ överallt och hela tiden. Hon undrar om hon ska ta det som ett tecken? Kan det vara så att det är hennes tur att snart vara en hånglande person utanför tågstationen? Och kalla någon för älskling? Helt utan förvarning har hon börjat lyssna på kärleksmusik vilket är sjukt konstigt eftersom hon inte annars lyssnar till smäktande toner. Och när hon pratar i telefon ritar hon svulstiga hjärtan. Hon fattar inte riktigt själv vad som händer, hon undrar om det är en ny fas i livet, kärleksfasen liksom. Hon undrar vad den ska innebära? Ska det vara hjärtan och röd sammet överallt? I och för sig är sammet ett av hennes favorit tyger så det kan nog passa. Men hon undrar, om det nu är kärlek som ska komma in i hennes liv, när i så fall ska kärleken komma? Hon vet inte riktigt om hon orkar vänta, hon vet inte hur länge hon orkar lyssna på smörig musik. Hon vet liksom inte nån ting. Lite jobbigt, men lite härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar